Tjockisupplevelse med aha känsla

(känsliga läsare bör inte läsa detta inlägg)
 
För någon vecka sedan var jag med om det mest knäckande på väldigt länge.
 
Jag vet att jag är stor, överviktig och precis sådär klumpig som riktigt tjocka människor blir i ett samhälle avsätt för normalviktiga personer. 
 
Jag och Kärleken (min sambo och livs stora kärlek) lånade mina föräldrars husbil och åkte ner till Malmö för att titta på Nordea Masters. Vi skulle ha en mycket trevlig, mysig, romantisk och barnfri helg med massa bra golf, lite gott att dricka och äta.
 
Vi åkte iväg och allt var hur trevligt som helst ända tills man kom till det oundvikliga, toabesäket i husbilen. Det visade sig då att min stora kropp och framför allt rumpan knappt fick plats i husbilens toautrumme. Nog att det är trång även för normalviktiga personer. Men för mig var det riktigt trång.
 
Jag försökte in i det längsta att bara göra nr 1, men tillsut var det ju oundvikligen dags för nr2. Det var hur jobbigt som helst. varmt, trång, otrevligt och förnedrande :(
 
Detta var den största aha upplevelsen hittils i mitt liv. 
När jag tittade in i toalettutrummet så jag är ganska så brett utrumme. Men när jag gick in krympte det. Jag är helt enkelt förstor för husbilen :(
 
 
#1 - - Marianne:

Kram och jag kan säga att jag förstår dig :( man vill liksom också kunna få plats!! jag avskyr att flyga pga av vikten!! Men vi ändrar på det nu!!

Svar: Ja flyga skall vi inte äns tala om. Känns ju som man sitter i knät på dem bredvid. Gillar inte alls den känslan av att knö på allt och alla.
Fia

#2 - - Marianne:

Nej det är hemskt att behöva känna så när man ska iväg för att ha semester och roligt, min vikt 120 kg idag förstör mitt liv, tyvärr vill ingen opa mig pga av en allvarlig ätstöring jag törs inte heller, så jag kämpar på själv,, tufft som tusan! men stöttar man varandra i vilken metod man än väljer känns det lättare..

Svar: Jag väger 130 och det är ett stort problem i vardagen. Man varken orkar eller vill göra normala saker. Jag har gjort massor med försök att gå ner och det har gått jätte bra tills man gått upp igen. Vad är det för ätstörning och hindrar dig från op? Själv vet jag ju inte om jag kommer få någon op men jag hoppas verkligen det. Jag tror att jag uppfyller alla kraven i alla fall dem man läser om.
Vad har du för plan för att lyckas gå ner på egen hand? Det är så starkt att våga försöka!
Fia

#3 - - Marianne:

Jag är bulimiker sedan 8 år är 40 idag, så ingen kirurg vill trots att jag varit på väg till op 2 ggr avblåste dom i tid när jag sa att jag var bulimiker, man känner sig lite ensam om det och vara tjock samtidigt...hoppas du får igenom det jag tror det är en bra hjälp dock inte för mig! läs gärna min blogg så får du veta lite om hur jag har och haft det..

Svar: Okej. Låter som en väldigt ovanlig kombination. Känns som att många inte skulle ta dina problem på allvar. Man har ju en schablonbild om att bulimiker är smala. Jag har redan lagt till din blogg på läslistan. Skall läsa allt när lilltjejen sover i kväll.
Fia

#4 - - Marianne:

Det har många gånger känts så himla hopplöst men jag tror det börjar hända lite positiva saker i kroppen nu.. känns nytt och konstigt att lyckats gå ned lite i vikt!! hoppas du mår bra!!

Svar: Vad roligt för dig att det händer positiva saker. Det är alltid så peppande när det går åt rätt håll, även om det inte är mycket.
Fia

↑